Med mina böcker vill jag sätta strålkastarljuset på de barn
som tvingas växa upp med fanatiskt religiösa föräldrar. En sådan
uppväxt kan få avgörande konsekvenser för de val man gör och de
möjligheter man ser, senare i livet. Åtminstone har det varit så
för mig.
Det är förstås inte bara barn till fanatiskt
religiösa föräldrar som växer upp under begränsande förutsättningar
- utan det stöd, den frihet och den kärlek som
borde vara alla barns rätt. I min värld är alla barn, i någon mån,
allas barn och jag menar att det är allas vårt ansvar att hålla
ögon och hjärtan öppna för de barn som finns i vår närhet.
Exemplen är många på barn som har det tufft: barn med
psykiskt sjuka föräldrar, barn vars föräldrar missbrukar alkohol,
droger, spel eller relationer och barn vars föräldrar dränker sig
i arbete. Det finns barn som blir utsatta för övergrepp, det finns
barn som lever med våld i sin vardag och i sitt hem och det finns
barn som växer upp under fattigdom eller till och med krig.
Exemplen är många, det är lätt och förståeligt att vi frestas att
blunda, att vi inte orkar se. Någon klok sa: "ingen kan göra allt,
men alla kan göra något. "Det är därför jag har valt att berätta
min historia. Jag har gjort det eftersom jag hoppas och tror i mitt
hjärta att det kan hjälpa någon eller några att se ett ljus och en
utväg. Om inte annat så kan det lindra smärtan att förstå att man
inte är ensam om sina erfarenheter.
Som jag ser det är
kärnfrågan mera aktuell än någonsin; hur har barnen i vår närhet
det egentligen?
/Yvonne