Det bor en fågel

Det bor en fågel i varje bröst,
en frihetsfågel i varje bröst!

Den fågeln flyger högt upp,
på höga höjder högt upp!

Den fågeln sjunger sin frihetssång,
om frihet, glädje - en frihetssång!

Den lilla fågeln är stark, så stark!
Är fri och modig och stark, så stark...

Om den ej kuvas och låses in
- bildligt, bokstavligt låses in.

En liten fågel den lider så
av misstro, vanmakt den lider så...

Det borde vara förbjudet enligt lag
att kväva någons innersta jag.

Det bor en fågel i varje bröst,
en frihetsfågel i varje bröst.
(YK1989)

Jag vill inte ligga ensam

Jag vill inte ligga ensam
i sängen om kvällen.
Jag vill ha nån att hålla om.
Jag känner mig så övergiven
om kvällen.
Jag har ingen att hålla om.

Känner mig så ensam och liten
övergiven i en stor värld.
Känslor blir så starka
i kvällslampans sken.
Hos mig i min lilla värld.

Tänk om nån ville tycka om mig
så mycket att han bara kom.
Behövde inte förklara sig,
bara säga: "jag tycker om... Dig".
(YK1990)

Jag vet

Jag vet hur det är
att ha så ont
att man inte kan röra sig.

Den högsta lycka på jorden
måste vara att vara älskad.

Och det fattigaste av allt
att aldrig bli det...
(YK1990)

Bara du

Bara du når mitt innersta
det låsta rummet
där barnet sitter gråtande
- längtande...
Du har nyckeln till dörren
som varit stängd så länge.
Någon har stulit glimtar -
genom nyckelhålet...
Det blev ingenting mer.
Krav och otålighet
har gjort låsen starka.
Bara du har hittat nyckeln.
Jag gråter... lås upp min dörr.
...trösta det gråtande barnet!
(YK1980)

Dubbla lås

Du
Den ende som kunde öppna dörren -
dörren till mitt innersta...
Du?!
Jag stod i dörröppningen
beredd att gå ut - till Dig...
Då går du fram till mig
och slänger dörren
rätt i ansiktet på mig...
Du?!
Du visste inte vad som hände
och nyckeln behöll Du.
Men jag vet...
Jag vet att den dörren
öppnar sig aldrig mer.
Inte så som den gången...
Aldrig... och det gör ont...
i barnets hjärta.
(YK1981)

Nu har jag lärt mig

...Nu har jag lärt mig -
Min glädje får jag inte dela med någon.
Och mina sorger får jag behålla för mig själv.
Min visdom intresserar inte många.
Och min kärlek ska jag hålla för mig själv.
Leken gjorde mig glad och trygg.
Livet gör mig bitter och hård.
Ständigt avvisande händer och arga ögon...
Har gjort mig rädd -
rädd för människor.
(YK1981)

5 år igen

Ensam sitter jag på bänken och gråter
efter en oförskylld utskällning
av en som kunde ha varit min far.

Stordjävulen inget förlåter.
Tvärtom, han hittar nya synder.
Mörkrets dörr är öppen, det drar och drar.

"Är du ledsen?", frågar en okänd dam,
fortsätter: "jag vet hur det känns".
Hur berättar man att i själen sitter en gam...
...som bara väntar på att man helt ska förtvina
så han kan äta upp mig och peka finger
åt denna meningslösa pina.

Jag är föräldralös, ville jag vråla.
Det finns ingen som tar hand om mig.
Hur mycket kan en människa tåla?!
(YK1996)

Allt förmår jag

"Allt förmår jag i Honom som giver mig kraft",
lärde de mig.
Vandra "Den Smala Vägen" (till himlen),
uppmanade de mig.
Tro på ett liv efter detta!
lärde de mig.
Förbannade lögner!
Den enda kraft jag har är min egen.
Den väg jag måste gå är min egen.
Det liv jag har är mitt enda.
Mina kinder ska jag va jävligt rädd om.
Ödmjuk vill jag vara inför människor
som vill mig väl.
Den största synd någon kan göra
är en annan människa illa.
(YK1989)

Offer?

Offer för omständigheter
men också en individ full av möjligheter.

Utsuddad och påverkad till oigenkännlighet
lever upp i färg och sinnlighet!

Livet utstakat och förutsägbart
eller skiftande, omväxlande, underbart!

Att alltid fråga en högre makt
vad den ville jag skulle gjort eller sagt...

...eller själv ta över livets "ratt"
och styra mig genom dag och natt?

Att LEVA eller inte leva det är frågan!
- vänta på under eller lita till den egna förmågan. (YK1989)

Livets frukter

När livets alla frukter
samlas på vågen
på en och samma gång.

Öppnas dörrarna mot helvetet
på vid gavel
och vägen hem känns mycket lång.

När alla livets vägar möts
i ett förklarat ljus
då varnar själens gonggong
Och allt vackert blir till grus.

Där ligger blåsvart hår
och sågspånsdoft
bredvid våfflor, Meprodyltabletter
och heligt tungotal.

Där trängs arga ögon
med Kulla-Gulla
och Golgatakorset
med barréackord och epilepsianfall.

När livets alla frukter
samlas till släktträff på livets vågskål
då finns det ingen balsam inom räckhåll
för en trasig själv.

Den himmelske fadern och den jordiske
hjälps åt att hålla avståndet
och stordjävulen skrattar högt
åt den som vägde sig på vågen

...och återigen var befunnen för lätt.
(YK1996)

180 grader

Friskt vågat allt förlorat.
Helvetesvindar hålet förstorat.
Rakt in i kall insikt
att hopp än en gång lurat vishet.
Minnet av sådana da'r
bara idioter spar.
På hopp som sårar lever dårar.
Äntligen över helt om manöver.
(YK2010)